Kulturkoftan

Serveringsförslag: mansgris med sås på krossade nötter

2012-02-15T18:53:00.004+01:00

Man måste älska sociala medier som hjälper ungefär 20 olika personer engagera sig i en blodpuddingsmiddag.

Min status på Facebook i går:
Maken bjöd på romantisk blodpuddingsmiddag i dag. Jag tolkar gesten helt fritt som att han menar att jag är en pudding som sätter hans blod i svallning. Sedan satte han sig och såg hockey medan jag lagar ett mjukisdjur med nål och tråd. I jämlikhetens namn, kom och fräls mig någon...
(15 vänner gillar detta)

Vän nr 1: Själv köpte jag mig Alla hjärtans dags presenter i Arvidsjaur. Då fick jag vad jag ville ha! Eller rättare sagt, då fick jag mig NÅT!

Vän nr 2: Sy i honom istället samtidigt som din skalle snurrar och du spyr upp middagen. Blodpuddingsspya är väldigt effektfullt. Sedan kommer hans hjärta att slå fortare varje gång han ser dig, jag lovar!

Jag: Å. Jag borde ha köpt mig lite choklad i alla fall. Snordyr som man inte får finnar av. Och till vän nr 2: jag älskar bilden jag får upp i huvudet.

Vän nr 3: Min man kommenterar och säger att din man lagade ju i alla fall middag! Han hade ju kunnat gå direkt på hockeyn... :)

Jag: Jag tror, med ganska stor säkerhet, att det bara är män som klassar blodpudding som middag så på sätt och vis gick han direkt på hockeyn.

Vän nr 3: Du har en poäng där, tyvärr!

Min man: Me Tarzan you Jane...

Vän nr 3: Min man igen: Vad är det för fel på blodpudding?? Jag: Skaffa dig ett eget faceboook-konto...!

Jag: Haha! Jag gillar livekänslan Josefin!

Jag till min man: You Tarzan - me hungry...

Vän nr 4: Vad fick Tarzan?

Min man: Var är debatten om könsroller när man som bäst behöver den?

Jag: Tro mig älskling. Du vill inte förlora mer än du redan gjort i dag, så lämna könsrollsdebatten.

Min man: buhuuuu
Min man igen: Nä... Taskigt av mig att skriva mer nu när du lägger barnen och inte kan försvara dig.

Jag: Du, det är enda gången du vågar skriva något sådant, eftersom du vet att du åker på däng annars. Glad Alla Hjärtans dag = )

Vän nr 5: Ha, detta är det andra äktenskapliga gnabbet jag läser på FB idag. AHD lockar inte alltid fram de bästa känslorna :)

Vän nr 6: Skönt att höra att det fortfarande finns folk som inte går på det här "Alla hjärtans dag"-tramset! För övrigt anser jag att blodpudding hör hemma längst ner i frysen på ICA...

Jag: Vad ska den ner dit och göra? Bränn den! Om så den spanska inkvisitionen måste återuppstå för att fördriva detta onda, må så ske!

Min man: Som jag sagt förr. Vi är ju latin lovers, fast mest latin...

Vän nr 7: Jag bjöd på potatisburgare! Räknas det?

Min man: Andreas: Jag gillar inte heller blodpudding, men det gör barnen och det går fort att tillaga, så vad är problemet? Dessutom har man ju som vuxen privilegiet att få småäta mellan måltiderna.

Min man igen: Det räknas Mats!

Vän nr 7 till mig: Är det inte lättare att helt enkelt låta bli att tillverka skiten!?

Min man: Just det faktum att barnen gillar blodpudding som gör att jag bävar för ålderdomen, ska man verkligen tvingas förlita sig på "folk" som käkar blodpudding... Man får väl hoppas att man regregerat så pass långt att börja gilla puddingen igen. (Med pudding menar jag blodpudding. Den andra puddingen har jag inte slutat gilla...)

Jag: Jag tror att det blir till att slakta och tillreda mansgris i morgon. Det blir svingott.

Vän nr 8 till min Man: Ja, själv går man ju runt på botenskrapet ur chipspåsar man hittar i skafferiet... Förresten, nog finns det värre än blodpudding: makaroner och korv, ugnsstekt korv, andra former av korv.

Vän nr 8: Lövtunna korvskivor på Leksandsknäcke går dock mer än an. F.ö har det inte firats med vare sig choklad eller blommor här hemma heller.

Jag: Fast korv gjord på mansgris kan nog låta sig väl smaka? Vi får veta svaret i morgon.

Vän nr 8: Hur serverar man det?

Jag: Man tager vad man haver, bara det inte är blodpudding.

Vän nr 8: Mansgriskorv, serveras med slungade okväden och kvinnosakspuré.

Jag: Kvinnosakspure! Å, associationen jag fick nu är inte lämplig för människan att få uttryckt i klartext.

Vän nr 8: Uuuh! Så tänkte jag aldrig... (konstigt nog)...

Min man: Är det inte det ena så är det det andra, sa tomaten som klämde sig i dörren..?

--------------------------------
Kontenta: Mamma, du måste skaffa facebook.

Romantisk blodpuddingsmiddag

2012-02-14T18:21:00.004+01:00

Blodpudding till middag. Det är bara romantiskt på alla hjärtans dag om min man med den anrättningen vill antyda att det är jag som är puddingen. Av någon anledning betvivlar jag att det var den tanken som låg bakom middagsvalet.

Grabbarna har blivit klippta i dag och fått färg i håret som avslutning. Gröna, röda och blå går de omkring här hemma och fäller färg, men de är lyckliga. De mår rätt bra av att få nya kläder och bli friserade, för ett visst mått av fåfänga besitter de, di små.

Nattönskningen, av Anne B. Ragde

2012-02-12T21:08:00.004+01:00

Nattönskningen stod uppallad lite snyggt på biblioteket, så jag greppade den i förbifarten och hoppades på skön läsning. Det blev så där. Baksidestexten, som oftast mest förvillar har jag kommit på, lovade kärlek, musik och relationer. Jag är intresserad av alla tre komponenterna, men funderade vid sidan sjuttio om jag skulle lägga bort boken. Det handlade inte om kärlek, utan om att ha sex. Huvudpersonen Ingunn ligger med äldre karlar, yngre karlar, frånskilda karlar, knappt byxmyndiga karlar. Eller ligger och ligger. Hon knullar runt, som hon själv så träffande uttrycker det. Hon får också höra att hon beter sig som en karl med love and leave them-mentalitet, vilket innebär att hon ser till att dumpa innan hon blir dumpad och att affären avslutas om någon börjar tala om kärlek eller om de börjar bli loja.

Så träffar hon Tom och hans sjuåriga dotter en dag när hon är ute och panikmotionerar. Mötet med den här mannen gör henne livrädd, just för att hon förstår att det kommer att handla om någonting annat med honom. Tom backar och låter henne andas och fundera, samtidigt som han försöker förstå själv hur de har drabbat varandra. Där och då, mitt i livet, försöker de ändå mötas, vilket skildras fint.

Men jag vet inte. Visst handlar det om ensamhet och tvåsamhet och ledsamhet och jämlikhet, men jag har så förtvivlat svårt att känna någonting alls för det här.

Påminnelse om den viktigaste

2012-02-12T09:18:00.002+01:00

Frida påminde mig om den viktigaste filmen jag har sett på sistone: The Help. Emma Stone, denna komedienn som i film efter film nu också visar att hon besitter även andra skådespelarkvaliteter, porträtterar den hemvändande Skeeter, som får upp ögonen för segregeringen som råder i 60-talets USA.

Filmtittat

2012-02-11T21:37:00.004+01:00

Jag har sett ohälsosamt mycket film om jag tittar tillbaka på tiden från de veckor jag var sjuk i december och fram till dags dato. Samtidigt har jag sett fantastiskt många bra filmer, så jag skriver en liten minneslista här för att hålla reda på dem:

Under Toscanas sol - ett traderafynd där handlingen utspelar sig i de italienska regioner jag, mamma och systeryster besökte i somras. Diane Lane är skönt sårbar efter att ha blivit dumpad av sin man, men som spontanköper ett hus i Italien och förändras som människa.

Monte Carlo - en förväxlingskomedi med sockersöta Selena Gomez som av misstag tas för en rik och bortskämd arvtagerska.

The girl with the dragon tattoo - den lite märkliga remaken av svenska förlagan Män som hatar kvinnor. Rooney Mara är faktiskt bättre än Rapace i rollen som Salander, men de svenska brytningarna i filmreplikerna förvirrar.

Horrible bosses - Jennifer Aniston är kunglig - eller dronnlig - i rollen som sextrakasserande chef tillsammans med en i övrigt imponerande rollista.

Friends with benefits - Mila Kunis och Justin Timberlake i en relation som börjar som affärsparter men som övergår till ett förhållande som innebär kompisar med sexuella fördelar. Inte att förväxla med filmen...

...No strings attached - med Ashton Kutcher och Natalie Portman där handlingen och upplösningen är förvillande lik. Båda filmerna är efterlängtade fyror av fem för att de håller från början till slut, vilket inte alls har varit fallet med romantiska komedier på sistone.

Bridesmaids - en märklig chickflick med en handling som mer påminner om smått vulgära Baksmällan. Oväntat överskattad rulle.

Twilightfilmen - den där Bella blir med barn, men jag kommer inte ihåg vad filmen i fråga heter. Transportsträcka inför det rafflande slutet. Går att titta på, men bara med 38 graders feber.

How do you know - Jag älskar Reese Witherspoon. Vilken fantastisk skådespelerska hon är. I den här filmen slits hon mellan Paul Rudd och Owen Wilson och den är både rolig och underhållande.

Something borrowed - Ända sedan jag såg Ginnifer Goodwin i Mona-Lisas leende och He's just not that into you så är hon en stor favorit. I den här filmen är hon tjejen med dålig självkänsla som inte vågar bekänna kärleken för sin killkompis. Nu ska han gifta sig med hennes bästa vän när allt bubblar upp till ytan och ingenting blir sig likt igen.

Penelope - en fantastisk film i samma anda som Amelie från Montmartre. James McAvoy spelar mot Christina Ricci och faller för henne, trots att hon har drabbats av en förbannelse och därigenom är född med ett tryne i stället för en söt liten uppnäsa. Det är Reese Witherspoon som har regisserat filmen och den är överraskande bra.

Jag har säkert glömt någon, men det ser ut att räcka...

Lärarlegitimationen är som strängteorin

2012-02-10T23:06:00.002+01:00

Jag läser i DN att Skolverket har svårt att hinna med arbetet med lärarlegitimeringen. Det krävdes ingen högskoleutbildad konsekvensanalytiker för att komma fram till den slutsatsen och nu ber man vackert om utökad deadline. Hur skulle det vara om Skolverket skulle få arbeta under samma premisser som lärarkåren: se till att få jobbet gjort. Slit arslet av dig och jobba över utan att se röken av en övertidstimme eller utkompningsbar tid.

"När verksamheten tillåter" är ett diffust begrepp. Det är ungefär som strängteorin; genomförbart att synliggöra i teorin medan det är helt omöjligt i verkliga livet.

Jag gläder mig åt det lilla. Ytterligare en elev som inte kan låta bli att läsa. Det är ett litet steg för en svensklärare och ett gigantiskt steg för den människan.

Fyraårskontroll

2012-02-08T21:29:00.003+01:00

Att gå på fyraårskontroll med min son är hisnande, på många sätt. Han har, utan inbördes ordning, himlat med ögonen, slagit sig för pannan, gjort segertecknet, utropat "Yes!", suckat och gapskrattat.

- Vad brukar du göra när du är på dagis då? frågar distriktssköterskan.
- Alltså, menar du förskolan? undrar fyraåringen som suger åt sig att han odelat innehar huvudrollen under dagens möte.
- Ja. Läser ni böcker?
- Ja.
- Brukar mamma läsa böcker?
- Ja, men inte på förskolan.

- Kan du rita en gubbe åt mig? undrade disktriktssköterskan och lade fram papper och kritor.
- Vem är det? undrade min son.
- Du får rita vem du vill.
- Du kan rita mig eller morfar, inflikade jag.
- Men ni är inga gubbar.

Vid hörseltestet fick han sitta med hörlurar - som han bestämt hävdade mer såg ut som hörselkåpor - och skulle flytta kulor på en kulram varje gång han hörde ett pip. Väl under testet fick han för sig att de olika pipen hade olika färger, så han funderade länge och väl över om de mörka pipen skulle vara svarta eller blå. Ljusa pip blev gula och vanliga pip blev röda. Vid ett annat tillfälle ville han inte flytta någon kula, eftersom han var fullt upptagen med att räkna hur många kulor han hade flyttat. Hon är rolig, vår BVC-sköterska, för hon bara skrattar och bockar av att han är ett riktigt A-barn.

Allt hade flytit på som en vårbäck om fyraåringen inte hade avslutat sessionen med att berätta att han skulle hem och spela Star Wars och att han där skulle skicka elektriska dödskulor mot de varelser som är hans fiender.

Arton artonåringar tar myrsteg bakom liten grabb

2012-02-07T18:31:00.002+01:00

Fyraåringen fick följa med till mitt jobb i dag. Det ljus- och mörkrutiga golvet inbjöd till föreställningen att han bara skulle gå på de mörkgrå. Vi passerade eleverna i korrioren och de ställde sig upp för att följa efter oss, men promenadtakten var minst sagt långsam, vilket sonen såg till genom att noga överväga varje steg. När vi väl kom fram till dörren vände han sig om och fick syn på de arton artonåringarna som snällt tagit myrsteg bakom honom. Hans min var obetalbar och det händer också någonting i lärarhjärtat när man ser ett gäng tonåringar le stort åt ens barn.

Jag hör, men jag lyssnar inte

2012-02-05T16:05:00.002+01:00

Italiensk afton i Lakafors med fransoser och bersikanare. Det är inte varje dag. Maken skulle ha varit med, men en dörr frös fast och han blev försenad. Någon frågade sedan; vilken dörr? Var han själv inlåst? Jag insåg först då att jag kanske borde ha lyssnat bättre, för jag kunde inte säga vilken dörr det verkligen gällde eller om han själv var instängd någonstans. Jag tror dock, och hoppas innerligt, att hjärnan skulle ha uppvisat något mer aktivitet om han verkligen hade bett om hjälp att komma ut.

Och för att tydliggöra: han var INTE inlåst någonstans och det var en dörr (eller en sida?) på lastbilen som kärvade i den extrema kylan.

Vår fyraåring filosoferade kring det här med bokstäver i dag:
- Elias börjar på E och morfar (Olle) slutar på E. Eeeeeeeelias. Mo-or-f-aa-r.
Då slog det honom att morfar inte alls slutade på E och minspelet är svårt att beskriva.

Jag har nystädat och sjuåringen leker med havregryn. Ja, men varför inte.

Grisluktigt värre

2012-02-03T18:23:00.003+01:00

Jag har kokat mitt livs första fläsklägg. Jag och grislukten är inte kompatibla. Men så vedervärdigt vad det luktar gris.

Med - 31 på termometern är det givet att stanna inomhus. Vi har spelat datorspel och sjuåringen låter mig spela de tråkiga banorna (där man kör rymdskeppen) eftersom han inte klarar av det själv. Jag får dock duktigt med beröm när uppdragen är slutförda:
- Du är världens bästa mamma! Du är så duktig som klarar det där!

Puh. Då är det värt det.

Nu blir det film, fredagsmys och fruktsallad.

Döden döden

2012-02-02T20:31:00.002+01:00

- Det är ju två som är döda. Berra är död och Sigge är död. Jag undrar hur det känns att vara död.
- Ja, jag vet inte, säger jag. Jag har aldrig varit död.
- Inte jag heller. Men det är nog do-donk, do-donk säger hjärtat och sen... (Han blir alldeles tyst.) Sen slår inte hjärtat och så är man död.
- Ja, så kan det vara.

Vi avhandlar de stora frågorna vid läggdags och döden är inte ett dugg mer begriplig för en vuxen än för en fyraåring.

Facilitetsavgifter

2012-02-01T18:15:00.007+01:00

Yngste sonen har en osviklig förmåga att bli kissnödig när vi är på det lilla affärscentrat inne i stan. Pojken, som aldrig erkänner annars att han vill kissa, kommer på det när vi passerar dörren med skylten som talar om att det kostar fem riksdaler att besöka faciliteterna. Jag uppskattar kostnaden för toalettbesöken till ungefär hundra kronor vid det här laget.

Annars har dagen bjudit på en lång diskussion om vilka ord som räknas som könsord och vilka som bara är oerhört fula. Det blev ett riktigt intressant samtal och mina många sextonåringar visar gott omdöme (inför sin fröken i alla fall).

Jag läste bokklubbsboken, Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, i går och måste säga att det här är en ny favoritförfattare. Han är oerhört verbal och ruggigt rolig samtidigt som han kan skriva om svåra ämnen. Det kniper lite i hjärtat innan man måste skratta åt nästa roliga formulering.

Liten läslogg i Bokgalleriet.

Rör du så dör du

2012-01-31T17:51:00.003+01:00

Maken sa: Rör du så dör du.

Vad kan jag säga? Jag var tvungen.

Elevarbetet som jag hade tappat bort har gnagt och gnagt, så jag plockade in eleven i fråga på arbetsrummet och erkände beredvilligt vad som hade hänt.
- Arbetet? Men vänta... Han började rota i sin väska och tjipp-tjolahopp så visade det sig att han hade råkat få med sig det hem.

Betyder det att mitt system verkligen är idiotsäkert och att detta bara var en liten bugg? Jag hoppas det.

Tur att maken är foglig.

2012-01-30T21:08:00.003+01:00

Det här med rättning borde snarare kallas avrättning. Det tar sannerligen livet av någonting vitalt i kroppen. Det är tydligen så att en lärare ska arbeta 45 timmar per vecka, men min fråga är vem i hela friden som klarar sitt arbete på den tiden? Jag gör det då inte och ändå kan jag känna dåligt samvete om jag går hem en halvtimme innan utsatt tid någon gång.

Jag trodde att jag hade ett idiotsäkert system för inlämningar, men jag börjar tro att jag bara har en idiot - i form av mig själv. Ett arbete är ohjälpligt borta och jag vet att jag har fått det i min hand. Jag har säkert lagt det på ett säkert ställe. Det är som de barnsäkra medicinflaskorna; helt omöjliga att hantera.

Nåja. Det finns annat att glädja sig över i mitt yrke. Efter en dag som denna lämnar jag arbetet med en påfylld energi som bara glada elever och välvilliga kollegor kan framkalla. Hemma väntade tredje världskriget i form av två stridslystna barn som bara frågade om sådant de garanterat skulle få nej som svar.

Tur att maken är foglig.

Farväl, mina twilightälskande vänner

2012-01-28T00:21:00.003+01:00

Jag har sett senaste Twilightfilmen och sitter och småskrattar åt de däringa vampyrerna i Italien. Inte camorran, men den vampyriska motsvarigheten av den napolitanska maffian. Det är ju nästan parodiskt! Stirriga blickar i bästa Crocodile Dundee-stil, tonfall à la lobotomi och krampaktiga tag om trätronernas armstöd. Allvarligt. Så fantastiskt dåligt.

Han Edward tänker jag, och riskerar härmed att förlora en hel del vänner, är en riktigt kackig skådis och om Bella biter sig i läppen och ser tankfullt mot fjärran en enda gång till så skriker jag.

På facebook diskuterade vi, jag och de vänner som älskar Twilight, huruvida vi skulle välja vampyren eller varulven och mitt svar är: ingendera. Jag skulle välja polispappan. Lite ansiktsbehåring på en karl som tycker att en öl eller två på fredagskvällen är nog med action duger fint för mig.

Specialeffekterna ska dock få en riktigt stor applåd. Det är otroligt vad man kan göra med teknikens hjälp, men det är också det enda med filmen som fascinerar.

Märkligt. Mycket, mycket märkligt.

2012-01-26T21:55:00.005+01:00

Jag läste Connellys senaste roman Prövningen och fick en riktigt tudelad upplevelse. Boken i sig bjöd, föga överraskande, på det som Connelly alltid bjuder på: en välskriven historia som underhåller från första till sista kapitlet. Dessutom lovas läsaren en rafflande fortsättning efter det att sista bladet är vänt. Så långt är allt som det ska.

Det är översättningen jag har haft problem med. Subjekts- och objektsformen, de och dem, detta skriftspråkets gissel. Det är klart att det kan vara svårt att veta vilken form som är korrekt, men man kan tycka att en översättare ska ha råkoll. Jag begav mig ut på språksurfning och landade hos Språkrådet. Döm om min förvåning när de säger att just de former jag har stört mig på i översättningen faktiskt är godtagbara. Att man lika gärna kan använda båda formerna. Märkligt. Mycket märkligt. Den här dagen går till historien som en märklig, märklig dag.

Fyraårskalas och potentiellt kallblodiga överfall

2012-01-25T21:48:00.004+01:00

I alla fall så har vi firat fyraåringen i dag. Skön och tacksam liten dude, det där. Han har lekt med sin Finn McMissil-bil hela dagen och talat om hur glad han är över att han fick den. Vi har kalasat på alla stora kakor som vi har bakat och nu sitter jag och njuter av en ny bok. Favvoförfattaren från dubbelmoralens högborg har levererat igen.

En annan favoritförfattare från vår forntida koloni Norge har också levererat och hans bok Gengångare är omskriven här. Vid ett tillfälle blev det så läskigt att jag var tvungen att ringa min man när jag skulle gå ner i källaren. Till mitt försvar vill jag tillägga att jag var ensam hemma. Det finns visserligen ingen anledning att vara vettskrämd om man är ensam, men grejen är att man ju inte vet om man verkligen ÄR ensam. Man kan också ställa sig frågan varför en kallblodig mördare skulle välja att kliva in i just mitt hus en vanlig tisdag, men jag vill inte bli omskriven i någon bok där just den storyn utreds.

Nu ska jag ta min trötta ändalykt och pallra mig i säng, lite så där ansvarsfullt i tid. G'natt.

Förberedelser

2012-01-24T21:16:00.003+01:00

Treåringen laddar inför sitt fyraårskalas och köksbordet är således pyntat med en midsommarstång. Vi håller inte så hårt på konventionerna i det här hemmet.

Vidare har han dammsugit. Iförd hörselkåpor. Förståndig liten grabb.

Sin känslokalla sida visade han när han ratade paketet som hans storebror har gjort.
- Det här ska du få i morgon, sa storebror glatt.
- Men jag vill ha ett riktigt paket.
- Men det här är ett riktigt paket.
* Skeptisk huvudskakning.*

Läskigt, nybakt och munsår

2012-01-23T21:10:00.002+01:00

Jag har läst Jo Nesbøs senaste bok Gengångare och sitter därför och sneglar mig ängsligt över axeln. Jag får hela tiden känslan av att någon står bakom mig och tänker därför tanken att det kan vara läge att stryka efter väggarna medan jag sidsteppar mig fram. Fy. Men bra.

Recensionsdatum på onsdag, så då kommer en mer utförlig läslogg.

Annars har här bakats. Hellre stora och få än flera och små, som det står i min påhittade receptbok. Gigantiska kakor är lagda till handlingarna inför treåringens fyraårskalas.

Annars sitter jag här och funderar på det här med munsår. Jag har aldrig haft det tidigare, men förra året fick jag det i maj och nu har ett nytt blossat upp. Jag brukar inte vara fåfäng, men det här är inte roligt! Vad gör man? De där svindyra tuberna på apoteket hjälper ju inte alls.

Gammaldags snölekar och handvärmare från Clas O.

2012-01-22T15:44:00.002+01:00

Armarna värker efter en dags snögångs- och labyrintsgrävande. Det kommer att bli helt gammaldags snölekar där under veckan och många regler att hålla reda på. Jag måste tillverka några fler bon att vara fri i och vi ska ha något sorts podium i mitten där en eftersträvansvärd skatt eller pokal ska trona.

Barnen bara förstör = ) De river ner snö från väggarna och börjar gräva sina egna kreationer precis där man ska springa.

För lilleman som inte arbetar så mycket med armarna blir händerna snabbt kalla. Jag har dock köpt värmepåsar på Clas O. som jag bröt igång och på så sätt kunde lillebroren vara ute mycket längre. Fantastiskt det där. Påsarna blev varma efter två minuter och är det fortfarande efter fyra timmar. Det måste vara fantastiskt om du åker slalom eller är ute i fjällvärlden.

Fredagsmys och medömkansfis

2012-01-20T19:37:00.004+01:00

Lillebroren sitter och doppar ostbågar i mjölk. Han har fått spela lite på datorn också och kan knappt tro sin lycka.

Storebroren har blivit bjuden på övernattningsvisit hos en kompis och har haft nedräkning sedan i måndags. Det här är ungefär hur spännande som helst, både för honom och för mig.

Jag läser boken Konsten att tala med en änkling. Den är riktigt, riktigt bra och jag skrattar högt flera gånger. Hur kan man hålla sig allvarlig när man läser raderna "Medömkan är som fisar. Man kan stå ut med sin egen men klarar inte av andras."

Fast de passar...

2012-01-19T19:03:00.007+01:00

Kruxet med att ha en envis treåring är att han alltid har rätt.

Alltid.

Inte ibland, utan alltid.

- Du kan inte ha de där skorna. De är för små.
- Nähä. De passar.
- Fast nä. De är för små, försöker jag igen.
- Men mamma. Se då! De passar.
- De är för små.
- Fast de passar.

Määäääh!

2012-01-18T21:14:00.002+01:00

En dag i frustrationens tecken. Att inte kunna påverka min arbetsdag gör mig fullständigt och nästan tröstlöst vansinnig. Lämna mig i fred! Snälla, installera en ilsket röd lampa som jag kan tända så att texten "STÖR EJ!" bländar varje ovälkommen besökare.

Problemet är bara att jag får besök på rummet av så många intressanta människor också och jag vill inte att de ska bli rädda för den röda lampan som jag hoppas på att få installerad. Kanske kan jag få den att sluta lysa för önskvärda personer. Det är lika troligt att DET skulle hända som att jag skulle få arbetsro eller stör ej-lampa.

Nu har jag i alla fall rättat så mycket att jag bara vill gråta. Eller fira. Kanske lite av båda? Mitt i allt lyckades jag läsa ut en riktigt bra bok, så den ska snart omskrivas i Bokgalleriet.

Håll ihop i vått och gott... = )

2012-01-16T19:27:00.002+01:00

Man får höra så många roliga uttryck när man lyssnar till folk.
- Det är viktigt att hålla ihop i vått och gott, berättade en flicka för mig i dag.

Jag hade nästan kramp i ansiktet av återhållet skratt under resten av samtalet. Jag började leka med tanken vad motsatsen skulle vara. I torrt och ont?

I dag har här dragits pungskämt. Pungen hit och pungen dit. Tom Peng Pung. Grabbigt värre. Treåringen skrattar utan att veta åt vad. Sjuåringen skrattar och är nästan generad. Jag bara skrattar.

Somna med ett leende

2012-01-15T23:33:00.002+01:00

Jag sitter och skriver underlag för utvecklingssamtal. Ett bra sätt att hålla söndagsångesten borta. Eller så inte.

Sjuåringen har briljerat i kristendomskunsap i dag. Han har blandat ihop berättelsen bakom nattvarden med Herodes småbarnsslakt. Han kanske inte får högsta betyg i religion, men han kommer att bli en fantastisk historieberättare.

Han som är tre, snart fyra, han får inte godkänt i religion han heller. När vi sjunger Gud som haver ligger han och mjaoar hela sången istället. Nåja, vi somnar med ett leende i alla fall.

Så det kan gå...

2012-01-14T20:51:00.002+01:00

Maken och jag kom på att vi skulle gå på bio. En liten middag först, på tu man hand. Sånt där man aldrig hinner med annars. Vi hann på bio, men vi hann inte med middagen. Det kom en man i vägen. Eller snarare en man PÅ vägen. Han hittade inte hem och han var helt uttröttad. Det blev ett samtal till boendet (som tack och lov fanns skrivet på hans rollator) och sedan stod vi 20 minuter i kylan och konverserade. Det finns intressanta levnadsöden under många stickade mössor och vi hann avhandla både båtresor och vikten av att lära sig olika språk innan han blev hämtad.

Hamilton var klart sevärd och vi konstaterar att Lexus och Adecco var stora sponsorer. De syns i bild ungefär lika många gånger som Bella i Twilight biter sig i läppen. Alltså, många gånger.

Liten kille nerför hög trappa

2012-01-13T15:15:00.002+01:00

Yngste sonen har ramlat handlöst nerför trappan i dag. Han är blåslagen jamen nanting och det hade nog lika gärna kunnat bli ett akutbesök på sjukhuset. Bulan i pannan var nära att bli ett jack, han har fläskläpp både uppe och nere, han är uppskrapad under näsan och hela vänstra kinden är svullen. Han fick ont i handen och har ont i huvudet, så vi får nog hålla koll på honom så att han inte blir illamående eller somnar av.

Sjuåringen vet inte hur han ska kunna hjälpa till, men brer ut sina armar och erbjuder lillebror att sitta hos honom.

Allt blir dock bättre med glass, så nu är två portioner förtärda och vi hoppas på snabb läkning.

Det är då jag påminns om att jag älskar mitt jobb

2012-01-12T20:37:00.002+01:00

Vi har arbetat med litteraturhistoria och avverkat upplysningen och romantiken. De snusförnuftiga, snudd på autistiska, millimeterprecisa uträkningarna, de eftertänksamma men samtidigt optimistiska karaktärerna som med uppfinningsrikedom kan bygga en hel flotte av ilandflutet bråte så de kan paddla hem till civilisationen. De branta klipporna, de vindpinade hedarna, de häftiga åskovädren, de galna kvinnorna på vinden, de stupa branterna och de svindlande höjderna.

Flera grabbar har älskat Candide. Skrattat högt och högläst för varandra. "Jag vill också läsa den där boken" sa en och bytte bort Frankenstein.

Flickorna har mestadels läst Brontë-systrarna och Jane Austen. De har inte högläst för varandra, MEN de har gjort en helkväll tillsammans där de såg alla filmer, från Frankenstein till Jane Eyre och De tre musketörerna.

Fattar ni vad litteratur kan göra med en människa! Jag säger att jag gillar't.

Lille Skutt-tårar

2012-01-11T21:33:00.003+01:00

I alla fall så hade jag beställt en present till treåringen som snart fyller fyra. Båda Bilar-filmerna, i ett paket, för 149 kronor. De finns här på cdon.com. Alldeles lysande ställe att beställa från, eftersom de alltid är billigast. Ginza och något annat ställe ska ha 279 kr för dem. Bara en sån sak. I alla fall gömde jag undan paketet och treåringen frågade vad jag gjorde. Märk väl mitt stora, feta föräldramisstag:
- Jag gömmer en present som du ska få när du fyller år.
- Men jag vill veta vad det är.
- Du ska få den om X antal dagar när du fyller år.

Stora Lille Skutt-tårar stiger i ögonen på honom och han biter sig tappert i läppen. - Men åh! Mamma... (Storgråt, storgråt, vattenskada i hallen.)

Hur det slutade? Barnet fick naturligtvis se vad paketet innehöll och sedan kramade han filmerna varmt mot bröstet.
- Nu när jag blev så ledsen vill jag verkligen, verkligen se en film. Kanske en av de här...

Hur det slutade? Barnet fick naturligtvis se en film. En av de där...

Sjuåringen har beställt ett datorspel för 49 kr. Han har fått spara till det själv och har således satt av två veckopengar för att kunna genomföra köpet. I förlängningen har detta inneburit att han inte har kunnat köpa godis eller någonting annat, men vi mjuknade lite och sa att man får smaka av sina föräldrar om man är så duktig på att spara. Tror ni att spelet installerades som det skulle? Absolut inte. Varför skulle det göra det? Istället får vi vänta hem pappan i huset som kan joxa med inställningar som man egentligen ska vara raketforskare för att kunna ändra. Jag är inte ens kompetent att ställa in en motorvärmartimer...

Smart. Jättesmart. Verkligen.

2012-01-10T19:01:00.003+01:00

Okej. Hjärnan behöver en allvarlig uppdatering. Jag gjorde i ordning allt i morse innan jag lämnade barnen på förskola och fritids. Sedan kom jag på att jag hade glömt mina täckbyxor. Och min lunch. Och att äta frukost.

Jag parkerade, sprang in och hämtade en macka, lade lunchen i en påse i hallen så att jag inte skulle glömma den, pulade på mig täckbyxorna - tog ett stort steg över påsen som låg på golvet i hallen och tänkte "den där får jag plocka upp när jag kommer hem".

Tanken på påsen i hallen gav mig ingen ro och jag hade hunnit obehagligt långt hemifrån innan jag kom på varför jag inte borde ha tagit ett stort kliv över den.

Hubba-Bubba-tant

2012-01-09T19:32:00.002+01:00

Jag har i afton tagit på mig läsglasögonen och lagat kläder med nål och tråd. Nu fick jag däremot en nästan obetvinglig lust att åka iväg för att köpa Hubba-Bubba, bara för att ta ner vuxenpoängen lite.

1000-bitarspusslande

2012-01-08T20:05:00.003+01:00

Är du sugen på att bygga ett 1000-bitarspussel? Kom hem till mig och para ihop sockar och strumpor istället!

Snipp, snapp, snut, så var lovet slut. Det känns nästan skönt med rutiner. De orden kommer jag att ta tillbaka senast tisdag.

Världsmästare!

2012-01-06T23:56:00.001+01:00

Jag är just nu världsmästare i hushållsnära tjänster, men utan medalj och utan ett fullställt Sergels Torg som hyllar mig för mina insatser.

Ungefär hur äckligt som helst...

2012-01-05T18:59:00.003+01:00

Jag har tidigare köpt rökt skinka av ett visst märke, eftersom varan har längre hållbarhet och smakar gott. När jag satt och åt frukost fastnade min blick på innehållsförteckningen och döm om min förvåning - och min äckelkänsla - när jag läser att skinkan inte alls är rökt. En av ingredienserna är rökarom, vilket gör att den smakar rökt trots att den inte är det.

Självklart finns det rökt skinka som är just rökt. Den är lite dyrare och förpackningen är något mindre. Jag har ingenting emot detta, utan förlikar mig med tanken att planera skinkinköpen bättre. Jag tycker bara att det är konstigt att någonting som sägs vara rökt inte är rökt. Är det inte konstigt att man t.ex. på en förpackning måste skriva att "bilden som visas är ett serveringsförslag" eller att man i tidningar måste skriva ut om bilden är ett montage - medan det är helt okej att skriva rökt skinka om skinka som inte är rökt.

Nu låter jag som en skiva som har hakat upp mig och får väl lämna saken därhän. Jag har påbörjat läsningen av Flickonas handbok i jakt och fiske och jag skrattar högt.

Skulle skala kotten...

2012-01-05T09:59:00.002+01:00

- Titta mamma! En ekorre i granen!
- Ja, fast det är en syrén.
- Den äter fågelmat!
- Ja.
- Varför äter inte fåglarna?
- Ekorren skrämmer bort dem.
- Men... Då svälter fåglarna ihjäl.
- Nja...
Treåringen greppar plötsligt en bakugan och väser mot fönstret:
- Ekorrn satt i granen skulle skala kotten...

Då händer det. Ekorren tittar upp (antagligen inte mot treåringens bakugan) men sedan sätter den iväg och treåringen flinar nöjt.
- Ha! Nu blev den rädd.

Det här med slut

2012-01-04T21:20:00.002+01:00

Nu är det gjort. Slutstädning, inte bara undan med julen, utan övervåning, markplan och källare. Jag har sorterat och kastat, lagt undan och ska skänka bort. Fyra stora, svarta säckar med finfina kläder ska lämnas på Röda Korset tillsammans med leksaker som inte används. Sex säckar med skräp bidde det också och sedan är det kartonger som ska slängas och burkar som ska pantas. Sedan återstår bara den lilla detaljen med att städa huset som vanligt.

Ute försvann kramsnön, så för oss blev det till att göra en snölyktsigloo istället för en snölykta. Här hemma finns två barn som är småhöga på föräldrauppmärksamhet som innefattar både ute- och innelek. Ledigheten börjar lida mot sitt slut, men det har varit en kanonledighet så jag känner mig redo att ta tag i vardagen.

Jag läser en bok, Den man älskar, och den börjar också lida mot sitt slut. Den är så där, för att vara ärlig (och lite obrydd) och jag funderar på att läsa slutet, bara för att ta reda på vad jag ska sikta på. Okej, jag har redan läst slutet (som jag ofta gör) och den kan nog ta sig.

Klart slut.

Vad ska jag kalla dig?

2012-01-03T12:51:00.001+01:00

Jag till treåringen:
- Nu får du inte säga "mamma" en enda gång till i dag!
Treåringen till mig:
- Men! Vad ska jag kalla dig då?

Varje julledighet...

2012-01-01T22:38:00.003+01:00

... ser jag Stolthet och fördom, BBC-serien naturligtvis. Kiera Nightleys underbett i motljus klarar jag bara av i stunder av svaghet.

... ser jag Jane Eyre. BBC-serien naturligtvis. Jag har även sett den nya filmatiseringen med Mia Wasikowska och Michael Fassbender. De är båda helt fantastiska, men av någon anledning går jag inte i gång på filmen.

... ser jag North and South. Absolut inte den gamla 80-talsserien med Dirty Dancing-Patrick, utan naturligtvis BBC-serien som handlar om textilindustrin i norra England under mitten av 1800-talet. Den här sistnämnda är så fantastisk att jag kan se den om och om igen. Plötsligt fanns Mr Thornton där, lika självklar som Rochester och Darcy och mina anglofila vänner dumförklarade mig och hotade säga upp vänskapen med mig. Sedan såg de serien, fick låna den av mig, och sedan köpte de alla sitt eget exemplar. Behöver jag säga mer?

I övrigt städar jag och rensar, städar och rensar, och det är en sann lisa för själen. Nu har jag dock städat och rensat, städat och rensat, till den grad att jag börjar bli less. Kanske borde jag pröva att göra det i omvänd ordning?

Så här ser slutet ut i North and South i alla fall. Se det och beställ ditt eget exemplar här. Jane Eyre finns att beställa här och Stolthet och fördom finns här.

Lästs och felsagts

2011-12-30T23:17:00.003+01:00

Jag har läst Bokcirkelns bekännelser av Elizabeth Noble och den finns omskriven här. Igenkänning och ändå inte i en bok som har sina sidor. (Okej, sådana skämt hörde kanske hemma på 1990-talet. Förlåt.) Två frågor man kan diskutera efter att ha läst den här boken är 1. om kvinnor förförs från huvudet och neråt, och 2. om det är så som en av de yngre karaktärerna säger, att man, när man är på fest, bör gå på toaletten för att känna efter hur onykter man är. Att det är när man sitter på en kall toalettring som man kan ställa sig frågan om man ska dricka mer eller om man ska gå hem med den där rugbyspelaren. Just den här frågan kanske inte höjer igenkänningsfaktorn, men det var riktigt roligt beskrivet.

Sjuåringen har fått köpa ett datorspel för sina julklappspengar. Det kostade 250 kr och vi pratade i dag om hur mycket pengar det är. Vi beställde pizza till middag och vi berättade att två sådana här måltider kostar lika mycket som ett datorspel. Vi talade också om att det finns många fördelar med att laga sin egen mat och inte köpa färdig, vilket han genast förstod och föreslog att vi skulle äta pizza i morgon också - men hemmagjord.

Spelet i fråga är Pirates of the Caribbean, där Jack Sparrow är en av huvudkaraktärerna. Naturligtvis blev hans namn i treåringens mun Nackspärren. Sjuåringen håller på att förgås av hur fel hans lillebror uttalar namnet, så senare blev hans namn Jackspärr. Det tar sig nog, så småningom. Gott slut, gott folk!

Hämsko

2011-12-28T22:21:00.003+01:00

Jag lägger en märklig läsupplevelse bakom mig. Boken heter Afrodites klinik för motvilliga älskande och handlar i korta drag om författaren Rebecca som vunnit fina priser för sin förmåga att skildra kärleken i alla dess olika skepnader. Efter ett uppbrott från en destruktiv relation bestämmer hon sig för att hon inte tror på kärleken och går ut i media med att innehållet i de prisade böckerna bara är förljuget trams.

Berättarperspektivet blir ett annat och kablam: möt Afrodite, en kärleksgudinna på dekis, som riskerar att tvångsförflyttas från Olympen eftersom antalet skilsmässor ökar lavinartat nere på jorden. För att inte Hera, Athena och Harmonia ska kunna kicka ut henne bestämmer hon sig för att ta tag i kärleksproblematiken en gång för alla. Till sin hjälp har hon sin (oäkta?) osnutne son Eros som till en början mer stjälper än hjälper hennes sak.

Är det roligt? Ja, bitvis, men också lite sorgligt. Är det bra? Jag tror det, men kanske hade jag väntat mig mer kärleksroman än långa resonemang utifrån 1: en medelålders och något cynisk kvinnas lätt uppgivna synvinkel, och 2: höggudinnornas mångtusenåriga erfarenhet där bland annat Platons idélära diskuteras. De litterära referenserna är många och så även passningarna till den grekiska mytologin. Går det här hem om du inte har läst Litteraturvetenskap A och B? Boken känns uppfriskande för mig i alla fall och sista meningen i boken lämnar mig med ett leende. Det är Eros som konstaterar att "människor - man måste skratta".

Den må vara lättsmält, men ungefär i mitten av boken dök ett ord upp som jag inte sett på länge. Hämsko! Otippat, eller hur. Broms, hinder, hämning lyder synonymerna till ordet och de är alla välrepresenterade i boken när det gäller hur svårt kärleken har att överleva i det moderna samhället och den diskussionen kommer antagligen att vara aktuell en lång tid framöver?

Reklam, hur fungerar det?

2011-12-27T17:57:00.003+01:00

Jag gratulerar en kompis på Facebook till hennes baby och nästa gång jag loggar in kantas min skärm av reklam för babygrejer och graviditetstest.

Jag gör sökningar på nätet på flygturer från Skellefteå och Luleå flygplats och när jag sedan loggar in på min hotmail, som jag aldrig har angett vid sökningarna, kantas min mail av reklam för passande hotell att bo på, på de orter som jag tidigare gjort sökningar på.

När jag läser Aftonbladet på nätet kommer det upp reklamrutor som talar om vilka stora event som väntar i närmaste stad. Den känner uppenbarligen av var i landet jag befinner mig och ger mig anpassad reklam därefter.

Scenen i Minority report gör sig plågsamt påmind. Där går Cruise omkring i staden och chippet i hans kropp läses av av stora reklampelare som anpassar reklamen till honom. Snart är vi där, eller?

Köttfärsens dag?

2011-12-26T18:52:00.002+01:00

I dag blev det köttfärsens dag i det här huset. Fjortontalet matlådor är gjorda och infrusna, innehållande köttfärsbiffar och potatis, samt lasagne.

Treåringen vinkade in svärmor och svärfar när de kom gångande efter sin promenad:
-Kom så får ni titta på Hanna! (moster)
Det är stort och speciellt att ha henne hemma.

Sjuåringen har äntligen, äntligen fått träffa en kompis. All övrig tid ägnas åt att åka på skidorna han fick i julklapp och sedan att gnälla lite över hur tråkigt han har.

God dödssynd på er.

2011-12-25T11:39:00.002+01:00

God Jul!

Det står just nu alldeles förunderligt och märkligt klart för mig varför frosseri anses vara en dödssynd. Matintaget får mig att resonera som en alkoholist. "Jag kan sluta när jag vill. Å, en chokladpralin... Jag tar bara en. Alla andra gör det ju. Och det är ju bara en. Sedan ska jag inte ta någon mer. Fast om jag nu har ätit en kan jag lika gärna ta en till. Då behöver jag inte ta någon i morgon. Förresten är det nog lika bra att jag äter upp alla, för om de tar slut kan jag inte äta mer och jag hjälper både mig själv och andra om det inte finns någon choklad kvar hemma..."

Mitt fel. Igen.

2011-12-23T10:07:00.002+01:00

Min treåring ville ha finskjorta redan från morgonen. En halvtimme senare har han doppat slipsen i fil och flingor och han blänger på mig med orden: - Det här är ditt fel!

Mmm, en fröjdefull jul, alltså.

I går när vi gick på stan kom en man cyklande med mössan långt neddragen och halsduken uppdragen över näsan, eftersom det var så bitande kallt ute. Treåringen pekar med hela armen och utbrister:
- Åh! Kolla mamma, en ninjago!

Jullovet är här, men jag har ungefär fyra och ett halvt kilo rättning med mig hem. Det är direkt märkbart, inte bara på lönen, när man är sjuk i tio dagar. Det är bara att bryta ihop och gå vidare, men inte förren om några dagar. Först måste ledigheten få sätta sig lite.

Laxgolf

2011-12-22T21:44:00.002+01:00

I dag har det lekts på min arbetsplats och det är en fröjd att se eleverna springa omkring som skållade troll och samarbeta kring uppgifter som varierar mellan att vara riktigt fyndiga till att vara halvt olagliga. En elev har ätit 150 gram smör, en annan har gått 15 meter på händer, en tredje har jonglerat sig till ett MVG till de mycket påverkansbara domarna.

Den i särklass roligaste tävlingsgrenen jag såg i dag gick ut på att en elev låg på rygg på golvet med en mandarin på plutande läppar. En annan elev stod i golfposition och skulle slå en sving - med en jättestor och jätteverklig lax. Laxen var inte fryst, utan sladdrade i händerna på slagmannen och sedan fick de poäng beroende på hur långt de kunde få iväg mandarinen.

Sedan blev det massiv rättning i oerhört trevligt sällskap innan eftermiddagen var över och det blev dags att hämta systeryster. Nu är treåringen gruvligt besviken över att hon inte ska bo hos oss. Han vill ju det så att han får träffa henne jämt och jämt. Det vill vi allihop och det lär bli en tidig avfärd i morgon.

Lämna Kajsa ifred

2011-12-21T20:07:00.002+01:00

Låt henne vara. Låt henne vara gift, skild, singel och lesbisk alldeles ifred. Låt henne jobba, andas, äta, skita och sova utan att spekulera i hur länge hon har gillat tjejer, bullar, fyrhjulsdrivet eller råris. Om hon är lesbisk eller bisexuell är väl lika ovidkommande som diskussionen om att man borde knäcka ägget på den ena eller andra sidan.

Här hemma sjunger treåringen om Överraskar över isen och vi har bakat hela kvällen. Mina biscottis blev av en fantastiskt spröd sort och nu skulle jag kunna sätta i mig allihop. Mina bullar blev... tja, låt oss konstatera att jag är min mors dotter när det gäller bakning. Det blir stort. I dag blev det alldeles särdeles stort. Det skulle bli en liten smörgömma mitt i de där bautabullarna, men vi kan väl säga som så att mina bautabullar höjde sig järnet och puttade upp smöret så det rann ut litegrann. Eller mycket. Gott blidde det. Och stort.

Mina bästa lek

2011-12-19T20:38:00.003+01:00

Jag har träffat två före detta elever i dag. De sökte upp mig för att få en kopp kaffe och en pratstund och jag tycker att det är så härligt att få höra vad det blev av dem, hur de tycker att livet efter gymnasiet är och om de tycker att de har fått tillräckliga kunskaper med sig. En elev gick ut förra året och den andra gick ut för två år sedan, men herre jistanes vad det händer mycket med dem på den korta tiden.

Min favoritklass (jag får säga så, eftersom de är mina) gjorde vågen och spelade upp en sång för mig för att muntra upp mig efter sjukfrånvaron. Jag var redo att ge dem jullov efter det, men kunde sansa mig tillräckligt mycket för att driva dem halvt till vansinne innan den verkliga ledigheten.

Sjuåringen är glad och pigg och skulle kunna vara med kompisar dagarna i ända. Treåringen kurar ihop sig vid läggning och ler stort:
-Hörrö, ska vi ligga så här å prata me varann? Om hur jag har haft det på min förskola?
-Okej, det kan vi göra. Hur har du haft det då?
-Nja, nu kommer jag inte ihåg så bra.
-Vem har du lekt med?
-Olle och Liam är mina bästa lek.

Han fick åka och titta på Tomtesagan med förskolan i dag. Alla barn utom två somnade i bussen på väg hem och mitt barn var, hör och häpna, en av de insomnade.

Visset kött

2011-12-18T21:11:00.003+01:00

Treåringen, efter det att vi sett ett program om en kungsörn:
- Kan man äta fågelschött? (fågelkött, reds. anm. Alla tj/k-ljud uttalas sch.)
- Nja, bara vissa sorter fåglar, svarade jag.
- Hur vet man om de är vissna då?

Jag har läst boken Monsieur Lihn och den lilla flickan, en melankoliskt men mycket vackert berättad liten bok om en gammal mans flykt från krig och tragedi och det liv som nu väntar honom i ett land som lika gärna skulle kunna ligga på en annan planet. Med sig har han en liten flicka, dottern till hans döde son, sitt barnbarn. För att få dagarna att gå tar han promenader och hamnar på en träbänk i en park och den platsen blir som ett litet landmärke i staden som inte luktar någonting. En dag får han sällskap av den vänlige Monsieur Bark och trots att de två männen inte talar ett språk som den andre förstår, växer en djup och varm vänskap fram.

Upplösningen på romanen är drabbande och lämnar läsaren med hjärtat i halsgropen. Det kommer att bli mycket spännande att diskutera den här boken i bokklubben när det beger sig.

Den svenske gentlemannen

2011-12-17T09:55:00.002+01:00

Jag kom gående längs den lilla sidogatan, inte särskilt djupt försjunken i mina tankar, på väg till bilen som stod parkerad lite längre bort. Mot mig kom en man cyklande och han var verkligen en syn för det norra ögat. Han hade knappt styrfart, men balanserade cykeln på ett imponerande vis på det hala underlaget. I vardera hand trängdes påsar med julklappar, hans jacka var öppen och i mungipan hängde en halvrökt cigg.

Så började han snörvla. Han drog först in snoret som var på väg att rinna ut ur näsborrarna och det hördes på det gurglande ljudet att det fanns en ansenlig mängd att dra in. Sedan harklade han sig och gjorde sig redo att spotta ut sin snorspottloska och jag stelnade till. Det var bara han och jag där. På en liten gata. Han fick plötsligt syn på mig och jag såg hur även han blev stel. Så började han att trampa. Om du har munnen full med snor och spott som du omsorgsfullt gjort dig redo att spotta ut, måste varje sekund du inte kan spotta kännas som en evighet.

Han trampade och balanserade och först när han hade passerat mig med några meter gjorde han sig av med sin last. Jag gick tacksam vidare och tänkte att den svenske gentlemannen nog kan se ut på många olika sätt.

Regn, hur det sket sig och dåliga PP

2011-12-15T18:25:00.002+01:00

Jag sitter och tittar på Nobel 2011; pristagarnas föreläsningar och kan konstatera att även nobelvinnare kan göra riktigt usla powerpointpresentationer.

Regn. I december. Allvarligt talat.

Jag har accepterat att allt har skitit sig på jobbet. I och med att jag blev sjuk gick allt åt skogen och ingenting går att rädda. Nu sitter jag här, alldeles ostressad, och tycker synd om kollegorna vars planering inte har skitit sig.

Att skratta och att le åt

2011-12-13T08:38:00.002+01:00

Det finns så mycket bra och roligt, tänkvärt och underfundigt att läsa och lyssna på. Tänk så mycket man missar. Tänk så mycket skit man ger alldeles för mycket uppmärksamhet. I dag har jag glatts åt de här två inläggen:

Det första, en krönika av Johanna Koljonen, om ord som talar till oss utan att vi med våra egna ord kan förklara känslan som väcks inom oss. Hon är så välformulerad, lågmäld och ödmjuk, i sitt sätt att lägga fram sina tankar. Slutklämmen är vacker och jag hör inom mig hennes sjungande finlandssvenska intonation.

Det andra är att asgarva åt, oavsett om du älskar eller hatar Håkan Hellström. Håkans julskiva: lyssna - och gråt! Det roliga börjar ungefär en minut in på klippet.

Att må lite skridsko

2011-12-12T17:29:00.002+01:00

Det gör jag just nu, mår lite skridsko. Det känns lite så där hårt och vingligt för tillfället. Jag har inte riktigt feber längre, men det susar i huvudet och i öronen och tempen ligger kring 37,7. Det svider i halsen och det gör ont när jag sväljer. Rethostan... ja, den retas. Dag som natt.

Det blev ett besök hos farbror doktorn i dag som kunde konstatera att det inte var halsfluss och inte lunginflammation. Då slappnade jag av lite, för jag har haft lite svårt att dra åt mig andan ibland. Det är "bara" utmanade luftrör, visade det sig. Han sjukskrev mig till och med onsdag, men jag fick höra av mig om jag behövde vara hemma längre.

Lilleman är täckt av nässelutslag, vilket föranledde ytterligare ett samtal till vårdcentralen. Jag frågade om det var okej att ge honom Tavegyl. "Ja, men han kan bli lite trött av det" svarade sköterskan. "Man kan ju hoppas" tänkte jag och gav honom föreskriven dos. Han blev inte trött, men han blev mindre kliig. Nu måste vi ringa till läkaren i morgon och fråga vad han tycker att vi ska göra härnäst.

Annars då? Inte mycket nytt. Kallare ute. Stort.

Farbror doktorn

2011-12-11T15:50:00.002+01:00

Okej. Nu har jag sett så många filmer att jag borde kunna hosta upp filmrepliker i stället för slem. Det har varit sängläge hela veckan och inte verkar det bli mycket bättre med vila. Det blir nog till att ringa farbror doktorn i morgon, om inte annat för att få ett sjukintyg.

Allt har ändå skitit sig på jobbet. Planeringarna sprack, allt kommer inte att bli klart innan jul och det finns inte en chans att jag kommer att hinna rätta ikapp förrän i februari. Det är väl bara säga jasså och försöka att inte stressa ihjäl sig när krafterna återvänder.

Tredje advent. Yey! Det lider och lackar. Trots att jag borde vara lite stressad inför julklappsinköp också kan jag luta mig tillbaka och gilla att det snöar, blivit lite kallt och att julstämningen äntligen infunnit sig.

Skjut hästen?

2011-12-10T09:02:00.002+01:00

Hade jag varit en häst och varit i det här skicket hade jag blivit skjuten för länge sedan.

Lancelot hostar upp inälvor här...

2011-12-09T12:22:00.003+01:00

Jag gjorde ett test på ne.se för att få reda på vilken fiktiv karaktär jag mest påminner om. Döm om min förvåning när jag blev Lancelot! Var det inte han som snodde kungens fru och såg till att allihopa gick under - tillsammans med hela Camelot? Yepp. Det låter precis som en historieskrivning om mig. "Hitta tvilling" stod det på en knapp bredvid Lancelot. Jag tryckte på den och fick veta att den kvinnliga motsvarigheten var... Bridget Jones! Motivering, enligt ne.se:

Bridget Jones håller vännerna högt och drömmer om den stora kärleken. Röker som en borstbindare och svär som få.

Nej men hallå på mig då.

För den som för noggranna anteckningar: fortfarande sjuk, hostar upp allehanda inälvor, tycker grymt synd om mig själv. Inte så mycket Lancelot över den raden...

Dagens julklappstips

2011-12-08T10:53:00.002+01:00

Man måste inte vara fotbollsintresserad för att tycka att det här är bra. Jag är Zlatan Ibrahimović är en välskriven och snyggt upplagd biografi om en av världens bästa fotbollsspelare. Frågan är om min beundran inte väger mer till David Lagercrantz fördel efter avslutad läsning, för så välskriven är den här boken.

Mer om biografin i Bokgalleriet.

Så uttråkad

2011-12-08T09:42:00.003+01:00

Så uttråkad. Så väldigt uttråkad. Febern lämnar inte gärna sin boning, men jag har pallrat mig ner till soffan och slötittar på tv. Allvarligt talat: är jag sjukskriven för att sitta och titta på Knight rider eller nyheter på samiska? Jag får tacka min lyckliga stjärna för min anglofila läggning och har radat upp mina finaste dvd-boxar.

Kroppen skriker efter kaffe, men jag är samtidigt inte sugen. Konstigt det där.

Angels we have heard on high spelas frekvent här och om ni har spotify måste ni bara lyssna på duetten med Josh Groban och Brian McNight. Snyggt och stämningsfullt.

Nu blir det nog ett Jane Austen-race. Enda fördelen med att vara sjuk.

Temperaturen är hög uti kroppen

2011-12-07T08:20:00.002+01:00

Jag hade lite feber i går och var allmänt vissen. Jag tänkte att om jag vilar ordentligt kan jag kanske åka till jobbet i dag på eftermiddagen, eftersom vi hade viktiga saker att diskutera. Nu visar termometern på 39.9 och jag antar att jag förblir hemmavid.

O, vad tråkigt jag har.

Surrhumla och 250 kakor

2011-12-05T20:54:00.002+01:00

Vi har haft första skolutvecklingssamtalet i dag. Sjuåringen var uppe till prövning och han fick en fin A-stämpel i baken. Han klarar sig finfint och har koll på både det ena och det andra. Däremot verkar han vara en liten surrhumla. Jag tycker nästan att det är roligt, men det kan man ju inte säga till fröken. Det beror mycket på hur man surrar också, men förstå vilket tråkigt barn om det inte händer någonting kring honom.

Lilleman morrar i sömnen och skrattar gott åt sig själv. Hans A-stämpel kommer säkert att bli lika grann när det beger sig, för i nuläget gör han huvudfotingar enligt skolboken och han skriver sitt namn helt och hållet på egen hand. Ibland blir det spegelvänt, men hej, det är en bedrift bara det.

Nu har jag bakat 250 kakor till ett musikkalas som äger rum i byn på fredag. Det behövdes ca 100 kakor, men när man väl står där är det lika bra med lite overkill. Jag hade kunnat bjuda på fantastiska bilder av gyllenbruna småkakor som alla är av samma storlek och form, av rentorkade bänkar, av glittrande ljus i hösttorkade fönster och nytvättade dukar, stärkta och strukna... men då hade jag behövt gå hem till någon annan för att fotografera, så det blir bildlöst och textrikt. GokweeL.

Jul och Juul

2011-12-04T21:20:00.003+01:00

Jag läser Zlatans bok och har precis kommit förbi tiden när han talade om sig själv i tredjeperson. Helena är höggravid med deras första son och Zlatan spelar Xbox som en tok. Boken är riktigt välskriven samtidigt som Zlatans speciella uttryckssätt är tydligt.

I dag har lilla barnkören stämt upp till sång och jag har ackompanjerat dem. Mitt i allt kan jag bli alldeles rörd när de klämmer i och sjunger. Inte för att det är som en samstämmig änglakör, tro mig det är alla tonarter på en och samma gång, utan för att det är en sådan syn att se tjugotalet barn sjunga om stjärnor och ljus som ska lysa klart.

Jag fick frågan i dag om mina barn verkligen uttrycker så många underfundiga kommentarer. Det fanns ingen kritik i frågan, utan hon som frågade verkade mer förundrad. Svaret är; absolut. Det kommer tokiga och tänkvärda kommentarer hela tiden. Två tredjedelar av dem hinner jag glömma bort eller så är de så personliga att jag inte kan skriva ut dem här. Samtidigt tror jag så här: mina barn är inte klämmigare än andra på att säga klok- och tokigheter, men man kanske lägger märke till olika saker som förälder? Jag älskar språket och kan fascineras så mycket över hur mina barn använder det. Jag är religionsvetare och tycker att existentiella frågor uttrycks tydligast ur barnamun.

Sedan gäller det att vara där när det sägs också. För något år sedan satt jag mycket och gjorde annat, i stället för att vara med barnen. Jag satt och läste en bok eller slösurfade på datorn. När min äldsta grabb då sa att, kan du inte komma och sitta med mig - utan dator eller bok, och då fick jag mig en tankeställare. Jag var där, men inte där.

Jesper Juul, den danske familjeterapeuten, berättade i en artikel som jag läste vad han ansåg var bästa sättet att få sina barn att berätta om sig själva. Det var att berätta om sig själv. Hur har min dag varit? Vad har jag gjort? Vad har varit dagens bästa? Vad har känts jobbigt? Vad gjorde jag då, när det kändes jobbigt? Hur var det när jag var liten? Mycket av det där gör man redan, men det är otroligt hur bra det fungerar. Uttrycket i barnens ansikten när man talar om att "så var det för mig också, när jag var sju år", det är nästan obetalbart.

Bara för att dokumentera dagens händelser: treåringens fall- och klämlista, denna söndag:
- antal fall från stol, 2 st.
- antal klämda fingrar i tunga dörrar, 1 st.
- antal fall handlöst framåt, 2 st.
- antal skrickande nedför små trappor, 1 st.

Svartsjukans svarta klor

2011-12-03T18:36:00.002+01:00

Snön lyser med sin frånvaro. Den statiska elektriciteten lyser med sin närvaro.

Maken är hemkommen och försöker stryka mig på ryggen. Svartsjukan slår sina svarta klor i treåringen som hoppar på hans arm och väser:
- Nu är du fast, flugan!

Ternell, Höganäs, Gustavsberg, Elbogen... och en massa böcker

2011-12-02T19:48:00.006+01:00

De här små tingestarna fick följa med mig hem. En liten Ternell, löv....

...en höganässtake och en senapsskål med korklock...

...och en blomsterflicka signerad Elbogen. Hon var vid köpetillfället fullproppad med plastblommor som en gång i tiden skulle föra tankarna till liljekonvaljer, men hon är nu befriad från detta fasansfulla öde.

Sedan gjorde jag guldfyndigheter bokmässigt också, och det följde med en sisådär tolv böcker hem. Höjdarböcker som jag, när jag var fattig student, bara lånade men som jag gärna skulle vilja äga - och som jag nu alltså gör. Honungsbiets hemliga liv, De små tingens Gud, Hustrur och döttrar är bara några av titlarna. Najs, va?

Decemberblomster

2011-12-01T20:57:00.002+01:00

Alltså, jag har redan fått jättebra service när jag beställde mina glasögon. I dag ringde telefonen och i andra änden presenterade sig en kvinna från en lokal blomsteraffär för att meddela att jag skulle få en blomma med bud.

Efter ett snabbt överslag i huvudet kunde jag räkna bort
- maken. Han vet att jag inte gillar sånt där.
- beundrare. De borde också veta att jag inte gillar sånt där.
- galningar. De köper inte blommor. De står och smyger bakom knutar.
- representant för Svenska spel som vill meddela att jag vunnit obcent mycket pengar. Jag spelar tyvärr inte och köper inga lotter heller.

Döm om min förvåning när det visade sig att blomman var från glasögonaffären. Det bifogade kortet uttryckte en gratulation eftersom jag gjort ett bra val av bågar. Nå, tack då. Jag vill inte verka otacksam, men de hade hellre fått räkna bort priset på blomman och taxiskjutsen ut till min by på ovan nämnda bågar.

Det är för mig en gåta att ögonen och munnen inte hör till kroppen. Det är två stora delar som bidrar till att klassamhället blir tydligare: får man inte hjälp med synen kan man inte läsa ordentligt och kan inte klara skolan lika bra. Tänderna innebär stora hål, inte i munnen utan i kassan. Man får vara glad att man har råd, även om det svider.

Gläppsyr

2011-11-30T21:36:00.002+01:00

Vi har dekorerat pepparkakor i dag - med gläppsyr, som treåringen uttrycker det. En blandning av lypsyl och glasyr, kan tänkas och han hade mycket riktigt lika mycket glasyr på läpparna som på pepparkakorna.

Sjuåringen har hittat ett worddokument där han har skrivit en saga för ungefär ett halvår sedan. Han upptäckte genast en massa felstavningar och avsaknad av mellanslag mellan ord och började rätta sin egen text. Jag försökte få honom att sluta, eftersom jag så gärna vill ha kvar felstavningarna och de påhittiga ordformerna, men det syntes på honom att det blev för jobbigt att lämna. Nu har han bytt ut ordet "jede" mot "gav" och "bode" mot "bodde". Han är mycket lik någon jag känner...

En riktig höjdardag till ända

2011-11-29T22:08:00.003+01:00

Å, vad jag behövde en dag som denna. Idel ädel ljuv och positiv energi. Jag jobbade på som en gnu på jobbet i dag och fick massor gjort. Tidsbesparande, snyggt formgivna och intressanta uppgifter som ska fyllas i och diskuteras.

Efter lunch besöktes min religionslektion av ett par som berättade om hur det är att leva som jude i Sverige. Vi fick smaka matzas, maror och mycket annat under tiden de berättade om olika intressanta erfarenheter. De hade med sig stora tvättkorgar med tavlor, kippor, bönesjalar, dreidlar (heter det så i plural?) och vi pratade om jiddish, högtider och vådan med att fira sabbat när solen aldrig går ner under sommaren.

Mina fina elever satt som tända ljus och var artiga, trevliga, vänliga och intresserade. De sade inte ett knyst, trots att vi satt ner i nästan två timmar. Jag blir så stolt och glad över hur fint de uppför sig och våra besökare berömde dem mycket efteråt.

Mina nya glasögon får mig att se bra och jag är så glad över det också! Största skillnaden är mörkerseendet och det är egentligen helt sjukt att jag inte har tagit tag i det här tidigare.

Jag har avslutat kvällen med ett tjejgäng som jag inte har träffat på länge och känner att jag har fått motionera skrattmusklerna ordentligt. Jag bjöd på vit chokladmousse och det blev en bra avslutning på en helskön dag. Shalom!

Å herre min skapare vad jag har lite att göra... eller inte.

2011-11-28T21:14:00.003+01:00

Midvinternattens köld är hård,
pärlorna gnistra och glimma,
alla pyssla i enslig gård,
skräpigt under kvällningstimma.
Maken visslar sin bilfixarsång,
går i garaget gång på gång,
snön lyser vit på taken,
endast treåring är vaken.

Ligger där ensam i egen bädd,
liten och envis som synden,
säger att han nog är lite rädd,
men sjunger sen fint om rymden.
Sjunger om ekkorn som satt i gran,
sjunger om Jan Banan som gick på stan,
somnar sen sött under varm, mjuk filt,
kommer sen under natten snurra vilt.

Sjuåring undrar vad renen heter,
på andra språk än det svenska,
men reindeer är svårt om man är petimeter,
och han får snart nog av det utländska.
Själv är jag trött men nöjd ändå,
för jag vet nog vad som väntar då,
när skolan är över för den här hösten
och jag äntligen får vila rösten.

Då blir det ledigt och kära vänner,
samlas tillsammans och äter gott,
släkt och framförallt syster återvänder,
och man känner åter kraften så smått,
rinner in i kroppen och då kan det smaka
med både glögg, sill och pepparkaka,
men glöm inte det viktigaste av allt,
se till att du alltid får plats med en palt.

Å herre min skapare vad jag har lite att göra. Eller, egentligen har jag inte det. Jag har tillräckligt mycket att göra, men fungerar bäst under press, så jag sitter här och samlar lite tidspress. Det går ganska bra om jag får säga det själv.

Sju år

2011-11-26T17:55:00.002+01:00

Hur är det möjligt att jag har ett barn som är sju år gammalt? Hur kan det komma sig att han sitter här och läser själv, kan klockan, räknar addition och subtraktion upp till talet 19... När lärde han sig det? Hur? Alla kloka saker han säger, alla humörsvängningar han visar upp, hur blev han som han blev?

I dag har vi firat honom i alla fall och det är en mycket nöjd, om än trött, kille som sitter framför tv:n just nu.

Ute blåser det och lamporna blinkar till med jämna och ojämna mellanrum. Blir det strömavbrott blir det en tidig kväll för oss allihop. Blir det inte strömavbrott tror jag minsann att det blir en tidig kväll i alla fall.

För hjärtat är livet enkelt

2011-11-24T19:28:00.002+01:00

Jag och pojkarna är nyss hemkomna från minnesstunden för fritidspedagogen som gick bort i helgen. Det blev en fin stund med ljuständning och avskedshälsning. Mina barn är mycket fåordiga om vad som hänt, men snart-sjuåringen drömmer om att någon närstående går bort. För treåringen är det enkelt:
-Om jag ser en tår på dig mamma så ska jag torka bort den. Nu ser jag en! Sitt still så ska jag torka dig!

På mannens parkeringsplats gapar det tomt och det känns fint och symboliskt att det är synligt så konkret att han fattas. Någon har tänt ljus och det lyser upp så fint, både på morgonen och på eftermiddagen.

Jag tänker på ett citat av Knausgård: För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan. Sedan stannar det.

Lika enkelt livet är för hjärtat, lika förunderligt är det för mig att en människa kan finnas till en dag och sedan inte finnas till nästa dag. Det gäller inte bara den här personen, utan alla.

Stort. Svårt. Jobbigt. Dyrt. Men mest svårt.

2011-11-23T21:13:00.002+01:00

Jag tror att barnen känner på sig när det är fotboll på tv. Telefonringare och hälsapåare känner också på sig sådant. Jag har valt fotbollen framför Grey's i dag. Det är stort.

Jag testar glasögon och är rätt kluven. Svårt. Jobbigt. Dyrt. Men mest svårt.

Så går det.

2011-11-22T22:14:00.002+01:00

Nu har jag skrivit flera grejer här och sedan tagit bort allt igen. Det säger en hel del om hur jag tycker att det går just nu.

Dagens jobbiga och fina

2011-11-21T14:23:00.004+01:00

Personalen på skolan var fantastiska på att ta emot eleverna i dag och möta dem i det svåra som har hänt. De har berättat och frågat om fina minnen. De har förklarat praktiska delar: varför flaggan sitter på halv stång, att det kommer en vikarie, varför många är ledsna. De erbjuder samtalshjälp för stora och små och en minnesstund kommer att hållas senare i veckan dit alla är inbjudna. Jag är så tacksam över att jag har kunnat vara med hela dagen i dag. Att få sitta tillsammans med sitt barn och ta in allt och senare svara på frågor, det känns fint.

Stämningen har varit speciell. Det har varit lågmält och finstämt, med tända ljus och skön bakgrundsmusik. Barnen har ritat teckningar och skrivit brev. Sedan har de jobbat med matte eller färglagt glada fjärilsbilder, allt efter behov och humör.

Föräldrar var välkomna och det tror jag var en viktig punkt de var tydliga med. Jag som förälder tänkte först att skolan kanske vill sköta det här på egen hand. Jag hade tagit ledigt sedan tidigare, eftersom jag hur som helst hade tänkt hälsa på en halvdag på skolan, innan vi visste vad som hade hänt. Nu blev jag kvar och det kändes bra.

För barnen kom de praktiska frågorna först: vem ska ha gympa med oss på torsdag? Sedan kom de andra frågorna: var är han nu? Sedan berättelserna om vad barnen själva har varit med om; farmor och mostrar och andra som har dött.

Det är en stor, varm man som saknas det där stället nu och han kommer verkligen att lämna ett stort tomrum efter sig.

Vad vet man

2011-11-20T22:22:00.002+01:00

Min son satt på ena sidan av en glasruta i dag medan jag satt på andra sidan. Han var på simträning, men innan barnen kunde hoppa ner i vattnet satt de uppradade på en bänk och väntade på att bli uppropade. Jag hör inte vad han säger, men jag ser att han vänder sig till pojken bredvid sig och säger någonting. Den andre killen lyser upp och skrattar. Sedan är det hans tur att säga någonting och de skrattar gott båda två. Händerna åker upp i yviga rörelser och sedan gapskrattar båda.
- Vad pratade du och den andre pojken om när ni skrattade så mycket? frågade jag senare, eftersom jag kände mig dödligt nyfiken på vad min son väljer att konversera en för honom tämligen okänd pojke om.
- Vi sa att tänk om man kunde sticka in handen i huvudet och dra ut hjärnan genom örat. Så mycket vatten man skulle få i huvudet då.

Men självklart.

Vad vet man om hur livet kommer att se ut från en dag till en annan? Inte mycket. Vi fick beskedet att en person som jobbar på skolan har gått bort och vi har försökt förbereda sonen så gott det går. Vi har berättat vad som har hänt och att det kan vara så att många, både vuxna och barn, kommer att vara ledsna i morgon. Vi har också sagt att han får fråga hur mycket han vill om vad han än vill.

Märkligt för mig som förälder är att det är en person, som min son har en närmare relation till än vad jag själv har , som har gått bort. Personen har varit enormt uppskattad och kommer helt klart att vara saknad.

Fråga bibliotekarien

2011-11-19T14:43:00.003+01:00

Jag sitter och läser Fråga bibliotekarien på dn.se och skrattar gott. En slagkraftig människa till att svara på allehanda frågor. Vad sägs om det här:

Ville du hellre bli författare?
Jag har hört att alla bibliotekarier är misslyckade författare. Är det sant?

Nyfiken

SVAR: Nej, det är litteraturkritiker som är misslyckade författare. Bibliotekarier är misslyckade litteraturkritiker.

Dagens treårsvidsom

2011-11-17T17:49:00.001+01:00

När man inte vet
så kan man inte
vad det är som man frågar om.

Dagens visdomsord från en treåring.

Kukmamma

2011-11-16T20:35:00.007+01:00

Jag köpte det här söta 100-bitarspusslet på Röda Korset i dag. Ett pussel med några år på nacker som säkert har samlat en harmonisk familj i gemenskap...

...tills jag läste det här på insidan av locket. "Kukmamma" har någon skrivit. Så mycket för den harmonin = )

Sen bidde det de här två ljusstakarna också. Om jag tänder ljus och dukar upp med min Ruska-servis blir det teparty för hela sjuttiotalsslanten.

18 dl rågsikt, änglars svar och fotboll

2011-11-15T21:17:00.004+01:00

När du ska baka ett bröd som innehåller 18 dl rågsikt och tänker om bunken du tagit fram att "det går aldrig" - då har du oftast rätt.

Jag har läst Stefan Einhorns Änglarnas svar och tyckte den var lite bra. Den är omskriven i Bokgalleriet om du är nyfniken. Jag hyser en förkärlek för berättelser om det judiska och i den här finns både legender och levnadsöden som får dig att rysa, först av fasa och sedan av välbehag.

I övrigt har det varit en bra dag. En dag när saker och ting har ordnats upp. En dag när jag har hunnit med allt jag behöver. Nu känner jag mig nästan rastlös eftersom jag inte har tusen saker hängande över mig. Jag behöver dock inte oroa mig. Det lär hänga över mig tids nog. Men nu är det fotboll.

Hjularmål

2011-11-14T21:18:00.003+01:00

Snartsjuåringen låg i sängen vid läggdags och fantiserade om snygga och coola mål man skulle kunna göra i fotboll. Bland annat om han hade spelat fram bollen snett bakom backen så att backen inte hann med och att han sedan kunde hjula och slå in bollen med foten när han slog runt med kroppen.

Det är skönt i mamma- och fotbollshjärtat att han tänker på sådana saker. Att han myser med stora visioner om extraordinära mål.

Treåringen gäspar stort och säger att han inte kan somna. Att han inte är trött och att han... zzzzzzzz.

Mitt sjätte sinne och mitt norra öga...

2011-11-13T22:49:00.002+01:00

När maken ska köra lastbil och behöver sin plånbok (där hans färdskrivarkort finns) och det visar sig att plånboken saknas - då är goda råd dyra. När allt är digitaliserat finns det inte så många alternativ: plånboken - och färdskrivarkortet - måste återfinnas.

Vi letade här, vi letade där, vi letade ta mig rackarn ävrywär, men det stod inte att finna. Han åkte till och med till en annan by och letade på gräsmatta och i kapprum, men nej.

Då tog jag min lilla ficklampa och gick ut för att titta på gräset. Sedan var det som om ett sjätte sinne ledde mig till svärfars, in i vardagsrummet där jag visste att maken hade suttit i en fåtölj. Jag dök ner till knähöjd - och vad skådade mitt norra öga om inte plånboken, fastkilad mellan fåtöljen och den lilla spak som gör det möjligt att luta sig bekvämt tillbaka i halvliggande position.

Lättnaden i makens ögon var inte att ta miste på. Om det var för att han fick tillbaka plånkan eller om det var för att han skulle få åka iväg på jobb förtäljer inte historien, men snipp, snapp snut så var helgen slut.

Sexårings engelska, treårings logik och naturens kristyr

2011-11-12T12:55:00.003+01:00

När en sexåring sjunger sin favoritlåt blir "you ranaway, now..." till "gone away, Sam". Lillebroren lär sig genom att ljuda samma saker som storebroren. Allt detta till föräldrarnas stora förtjusning. Han har bra smak i alla fall. Det är en skön låt av Rise against, Audience of One.

När lillebroren biter sig själv i fingret, under det att han tuggar i sig gurka, finns det ingen tanke om egen förskyllan. Det är fingrets fel! Han bara åt gurka och så kom fingret in i hans mun. När han ramlade nerför trappen stod han bara som vanligt tills trappen for undan. När han dunkade huvudet i tvättfatet blängde han ilsket på mig och frågade varför tvättfatet stod just där!

Ute är det bedövande vackert. Det ser ut som om hela naturen är dekorerad med kristyr, så jag sitter och tänker att det blir bra med en promenad efter kaffet. God helg.

Med lite vaddering kan du använda den som trosskydd

2011-11-10T20:18:00.004+01:00

Jag skulle kunna vara himla taskig och liksom skriva hur himla tunn den här boken liksom är. Man skulle liksom kunna säga att om den bara hade varit lite typ vadderad så hade den typ gått att använda som trosskydd eller nått, för så himla tunn är den.

Det handlar då så här om Nadja, då, som typ är 44 år gammal och som så himla gärna vill ha en unge. Hon kan typ inte få egna barn så hon måste som liksom adoptera en. Det är bara så himla typiskt att Kina typ stänger möjligheten för ensamma mammor precis när Nadja liksom har kommit så nära att få en unge. Däremot kan hon få en unge om hon hittar sig en man, vilken som helst, som kan gifta sig med henne inom typ 28 dagar.

Då är det så himla tur att hennes himla syrra måste ha någon som kan bo i deras hus uppe i lappmarken medan hon själv typ måste åka till Paris och ha en massa sex med den karl hon är gift med eftersom de bråkar så himla mycket. Och SÅ HIMLA TUR att det finns en ogift karl i Missångerträsk, som vill gifta sig med henne - bara hon är ärlig. SÅ HIMLA TYPISKT att hon ljuger typ APMYCKET och att renmannen då inte vill gifta sig med henne längre.

Så stockholmskt att Peter Jöback är på Nadja om obetalda fakturor och att kungen och Silvia roas av ett talande treorör, men faktiskt himla surrealistiskt och aproligt att allt barkar i slutet.

Nu kanske det låter som om jag liksom APHATAR den här boken, men det GÖR JAG INTE. Jag har skrattat APMYCKET under de 49 minuter den tog att läsa. Om man inte läser bara vartannat ord tar den ungefär dubbelt så lång tid att läsa, men den är himla rolig om man inte stör ihjäl sig på hur tunn den är.

Från typ Piratförlaget. Glada hälsningar från Missångerträsk.

Pedagogiska omdömen är som den manliga kärleksförklaringen?

2011-11-09T21:13:00.003+01:00

Treåringen har en kompis som ska få glasögon. Han har hört att man kom på att pojken behövde glasögon eftersom han gick in i saker och ting hela tiden. Nu har min treåring kommit på en ny lek: att snurra omkring och stöta in i grejer när han låtsas att han behöver glasögon.

Vi har fått hem de pedagogiska omdömen som är gjorda på snart-sjuåringen. Man ska inte skita i sin egen trädgård, men pedagogiska omdömen är inte att leka med. Vad säger de? Vad säger de inte?

Min personliga teori är att det lite grann fungerar som den manliga kärleksförklaringen: "jag har ju sagt en gång att jag älskar dig och om det blir någon skillnad så säger jag till." Det pedagogiska utlåtandet är en samling formuleringar som i standardfraser talar om att allt fungerar. Om det inte fungerar så säger man till.

Ironi och en stjärna på himlen

2011-11-08T20:50:00.003+01:00

Visst kan man kalla det ironi när en bunt elever fuskar på en skrivuppgift i etik. Det har hänt i alla fall och man måste ju skratta.

Det kom en man från en by inte långt härifrån och när han åkte för andra gången hade han tagit två bilar med sig. För detta är han värd att få en stjärna på himlen uppkallad efter sig. Han betalade till och med pengar för dem. Bara en sådan sak.

Min treåring använde i dag ordet "förmodligen" helt korrekt i en mening. Lysande.

Min skolpojke har mycket att fundera på. Oj, oj, oj som han funderar. Vad har fröken egentligen sagt och vad är det egentligen meningen att man ska göra hela dagarna?

Hypoteser och morgonsömnighet

2011-11-07T21:27:00.002+01:00

Treåringen rullade ihop sig till en liten varm boll och vände mig ryggen i morse när jag försökte väcka honom.
- Jag tror att jag sover bara en liten stund till.
- Nej, du måste vakna, för vi ska åka till förskolan.
- Men är det verkligen säkert? Måste vi?

Usch vad det svider i hjärtat. Varför är det svårt att vakna på morgonen? Vi har ju fått en extra timme.

Snart-sjuåringen berättade vid läggdags att han visste att hypotes betydde gissning. De hade hällt vatten i en skål och ställt den i fönstret. Sedan fick de göra en hypotes kring vad som kommer att hända med vattnet när de mäter nivån nästa vecka. Så finurligt!

Ska jag läsa eller inte?

2011-11-06T17:37:00.002+01:00

Vet du vad de här orden betyder: sleuths, stamina, consternation, computational, deducing, frivovous, erroneous, succumbe...

Jag fick fundera över "birds of a feather flock together" men det är "lika barn leka bäst" eller?

Jag har skrivit in mig på en kurs i socialpsykologi och har bara läst två kapitel i kursboken ännu, men det är så intressant! Allt är så bra beskrivet och presenteras med fantastiskt formulerade exempel. Att det är skrivet på engelska gör inte så mycket - inte när man har google translate bara ett klick bort. Flytet i läsningen störs lite, men det går ändå rätt bra.

Vilka faktorer styrs vi av när vi fattar beslut? Vad styr huruvida vi reagerar med frustration eller ilska? Hur förvränger vi sanningen eller verkligheten för att få oss själva att komma i bättre dager? Nu återstår bara att se ifall jag verkligen ska läsa den här kursen, för tiden känner jag inte alls att jag har. Om motivationen däremot håller i sig kanske de kompenserar varandra... Något det för övrigt också skrivs om i boken.

Ett original med självinsikt...

2011-11-05T18:03:00.002+01:00

Jag har tt närmast tvångsmässigt beteende som går ut på att jag måste lukta på allt. En svettig tröja innan den åker in i tvättmaskinen, en liten matlåda som legat bortglömd längst ner i en väska, en luddig tomat som hamnat bakom fruktochgröntskålen. Jag är inte lika tvångsmässig när det gäller att lukta på sådant som doftar.

Okej, så jag är lite egen, men visst är det hedervärt att jag äger ett visst mått av självinsikt?

Oidipuskomplexet som stötte på patrull...

2011-11-03T14:46:00.003+01:00

- Mamma. När jag vaknar i morgon och är stor, då ska jag gifta mig med dig.
- Jaha. Så härligt.
- Ja, och då ska jag ge dig blommor.
- Gör man så när man är gift?
- Ja, så brukar ju pappa göra.
(Hmpff! När? Verkligen?! What?!)
- Men du, på tal om pappa. Jag är ju redan gift.

Nu är det treåringens tur att bli alldeles perplex.
- Va?! Men... med vem då?!
- Jaa, jag är ju gift med pappa.
Tystnad. Sedan:
- Ja, ja. Men när jag vaknar och är stor så är han bara liten.
- Okej. Men är du kär i mig då? Man måste ju som vara kär i den man gifter sig med.
- Men... jag är ju kär i Elin! (En mycket gulligt förskolekärlek.)

Det känns som om oidipuskomplexet har stött på patrull...

Förunderligt och märkligt

2011-11-02T17:42:00.002+01:00

Alltså. Jag har varit på konferens. Där hände en massa förunderliga ting som jag måste reflektera över.

De bästa samtalen sker mellan 00.00 och 02.00. När man sedan släckt lamporna kommer man på en två-tre samtalsämnen ytterligare som man bara måste uttömma. Lite snabbt bara, så där. Också bra samtal. Till halv tre på morgonen...

Män och kvinnor är olika. Olikheterna gör allt svårt och komplicerat. Vill vi att män och kvinnor ska vara alldeles lika varandra? Nej. Vill vi ha det svårt och komplicerat? Ja, i måttlig mängd. Vi vill också ha uttömmande manualer som förklarar beteenden och kommentarer och vi vill bli underförstådda men inte tagna för givna. Det gäller både kvinnor och män. När vi välan hade täckt in det här, vilket tog upp emot tre och en halv timme, var vi tvunga att samtala om en sista företeelse: egen tid. Vilka som är för och vilka som är emot. Om behovet infaller vid lämpliga eller olämpliga tillfällen. Hur synkad man är. Som det förgyller att ha fantastiska kollegor - både manliga och kvinnliga.

Manschauvinismen är inte död. Den lever. Tydligen framförallt i kroppen på medelålders män. Det är han som på allvar säger att kvinnor springer på kurser men att män fortbildar sig, att kvinnor skvallrar medan män informerar samt att kvinnor tjatar medan män förmedlar sig.

Om jag förväntas vara professionell, kunnig och väl förberedd vill jag också kunna förvänta mig att ledarna vid ett möte kan uppvisa dessa egenskaper. Det sker bara alltför sällan.

Tack och lov för fantastiska människor som förgyller skit så den börjar glittra i stället för att kladda.

Hostmedicin med pungbjörnssmak?

2011-11-01T08:47:00.003+01:00

I dag har jag börjat morgonen med att ta en dos hostmedicin vars bäst före-datum gick ut för två år sedan. Det smakade pungbjörn, men det gör den även när datumet är okej.

Jag hade kunnat berätta i går att jag var på brandskyddsutbildning och en riktigt bra sådan också. Det var mycket informativt och mannen i fråga framförde viktiga poänger på ett underhållande sätt. Det finns några enkla sätt att brandsäkra både sitt hem och sin arbetsplats och jag får återkomma med en tio i topp-lista på bra att veta.

Nu blir det tvådagarskonferens vid Europas största obundna fors. Det blir nog bra. Eller frustrerande. Eller både ock.

När du mumlar "träskmonster" åt någon...

2011-10-31T18:42:00.003+01:00

När du mumlar "träskmonster" åt en medtrafikant vet du att...

...det är slutet på dagen och att du absolut inte är i mentalt skick att framföra ett fordon.

...det är dags att äta.

...det kan vara en bra idé att stanna för att köpa en chokladbit.

...det är en bra idé att ändå köpa två chokladbitar, varav en ska stanna i bilen till nästa dag när det säkerligen kommer att finnas lika många träskmonster i trafiken.

...du ska vara tacksam för att dina barn inte sitter med dig i bilen och hör vad du säger.

Målbrottet...

2011-10-30T18:17:00.002+01:00

I dag låter jag som målbrottspojke med mindervärdeskomplex. Rösten byter oktav och skär sig om vartannat.

Nu har vi vinkat av bror och syster. Trots begravning hade vi en riktigt trevlig helg. För tillfället längtar jag till dess min förkylning ger sig av.

Yngste sonen har anammat sovalitelängrepåmorgonenrutiner och det blir spännande att se vad som händer med tidsomställning och allt. Gullig som attan är han när han sitter i badet och sjunger en egen version av Bengtzings låt. Han sjunger "Varje gång jag ser dig exploderar jag".

Äldste sonen visar tecken på sarkasm. Är inte det lite tidigt? Han är riktigt rolig i alla fall.

Jag låter som Ingela Agardh

2011-10-29T08:29:00.003+02:00

Jag låter som Ingela Agardh under hennes värsta rökröstsår. Jag har förkylningsröst, det är enda skillnaden. I övrigt är vi röst-systrar. Är det någon som vill bli intervjuad?

Livet och döden

2011-10-28T20:32:00.003+02:00

Vi har begravt morfar i dag. Det har varit en fin och jobbig dag. Jag önskar att man kunde samla och komma ihåg allt fint som sägs. Det är så mycket som man skulle vilja stanna upp vid och fundera över en stund; sångtexter, dikter, innehållet i ett tal... Allt går snabbt och det är så många känslor som sköljer över en att man får känslan av att hela tiden ligga några steg efter.

Barnen härjar på som vanligt. Livet blir mer påtagligt när döden gör sig påmind. Och tur är väl det.

En treårings logik

2011-10-27T20:19:00.002+02:00

Treåringen måste bli buren på stan, eftersom han har ont i benet.
- Då måste jag hoppa på ett ben. Och det kan jag inte. Så du måste bära mig.

Kan man argumentera emot honom på den punkten?

Mamma, det ser ut som om du har krympit.

2011-10-26T17:47:00.004+02:00

- Mamma. Det ser ut som om du har krympit.

Orden yttrades av treåringen i dag och vad ska jag säga? Det kanske stämmer. Någonting i mig känns mindre. Kanske är det febern som gör'et. Det går så bra, så bra på förmiddagen och sedan går det o-bra.

Ute bjuds vi på riktigt spökväder, så nu får barnen se lite tv medan jag försöker vila mig i form på soffan.

Två Tegenfalk

2011-10-25T17:01:00.003+02:00

Jag har inte läst Stefan Tegenfalk ännu, men - och håll i er nu - min man har klämt alla tre i kriminaltrilogin om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Min man är fullt läskunnig men har tidigare inte riktigt förstått tjusningen med att sitta eller halvligga stilla i flera timmar för att läsa. Nu sitter han i lastbilar och lyssnar eller ligger i en motellslaf och läser. Det är ju så man blir tårögd.

Nu är det i alla fall så att jag har fått två exemplar av den här boken hemskickade. Är det någon som vill ha den? Skriv en kommentar till det här inlägget eller mejla så ordnar vi något.

Besiktningsutlåtandet: Nog höll ju den där ihop!

2011-10-24T17:44:00.002+02:00

Jag har som kommit fram till att jag gillar besiktningsmän. Jag skulle säkert gilla besiktningskvinnor också, om jag träffade på någon. Jag tycker inte om besiktningsmännen för att de är män, utan för att de ofta har en skön inställning. De ser min ångest och gör sitt bästa för att linda in domen de har papper på.

När besiktningsmannen kom emot mig i dag efter avslutat ärende märkte jag själv att jag hade antagit en beklagande min. "Förlåt för att du var tvungen att sitta i min Golf" sade den, men han log lite uppmuntrande och hans enda kommentar var:
- Nog höll ju den där ihop.

Ett positionsljus måste åtgärdas, men kräver inte ombesiktning. All uppbyggd frustration pyste ut och jag måste hitta någonting annat att hetsa upp mig över. Jag får sucka över febern som river i kroppen i stället. Så otroligt o-bra att få feber nu när allt ska klaffa och knytas ihop inför lovet. Nåja. Det brukar gå ganska bra att jobba ändå, bara inte barnen drabbas.

Mycket troligt

2011-10-23T18:09:00.003+02:00

Jag satte mig här för att skriva någonting om all mat jag har lagat i helgen och något om att det snart är dags för simskola för sexåringen. När jag tittar upp mot krukväxten jag har i fönstret framför mig slår det mig att det gula bladet jag hade tänkt nypa bort i förmiddags (men som jag inte gjorde) mirakulöst har försvunnit. Maken? Knappast troligt. Min mamma? Mycket troligt.

Är det något litet virus som snurrar omkring just nu? Vi sitter allihop med svidande ögon och olust i kroppen, men det blir inte så mycket mer än så. En vecka kvar till någonting som på pappret kallas lov. Jag har fullt med komptimmar innestående, att ta ut när verksamheten tillåter. När tillåter verksamheten? Inte ens på loven, vad det verkar.

En helt ny (garderobs)värld?

2011-10-22T15:15:00.003+02:00

Vi har blivit med garderober i ett rum. Vi har skruvat ihop dem. Med vi menar jag min man. Vi har vikt kläder för brinnande livet. Med vi menar jag jag.

I mitten av rummet ser det ut som om sockmonstret har kräkts. Han har lämnat en, visserligen goluktande, hög på golvet som går i alla möjliga olika färger. Jag fnyser åt idéutveckling som resulterar i helt nya koncept som Facebook och Youtube. Visa mig den person som kan utveckla ett idiotsäkert sätt att hantera sockar och jag garanterar att det kommer att förändra hela världsekonomin - för att inte tala om den allmänna mentala folkhälsan.

Nu har jag snart sett två romantiska komedier medan jag har sorterat tvätt och parat ihop sockar. Det kommer att krävas minst en film till innan jag är klar. Kanske Narnia? Bara tanken att kliva in i en garderob och komma ut i en annan värld. Visserligen en värld där en elak häxa har sett till att det råder evig vinter och där turkisk konfekt får en liten pojke att sälja sin själ...

Kolla in de här tjejerna!

2011-10-21T18:09:00.001+02:00

Visst är de helt otroligt duktiga!

Men äntligen...

2011-10-21T17:52:00.002+02:00

Äntligen helg. Veckan verkade aldrig ta slut, men tydligen... Nu är det fredag likväl och jag kan andas ut. Lilleman blev febrig i går och som tur var kunde han vara hos morfar i dag. Jag och snartsjuåringen åkte dit efter våra skolor hade slutat och blev kvar tills nu. Det är inte ofta man hinner prata med sina föräldrar på det sätt man önskar, men det blev en härlig eftermiddag.

Mina barn gjorde sitt bästa för att hindra varje samtal. Treåringen satt hos mormorn och dök upp i hennes ansikte varje gång hon tittade på mig. Den större pratade på som aldrig förr, men en fördel med det var att han faktiskt berättade om sin skoldag. Det är inte alltid han kan berätta vad de har arbetat med under dagen och en sådan här gång suger jag i mig allt han vill dela med sig av.

I bilen på väg hem var jag tvungen att säga åt dem att de skulle få böta fem kronor för varje gång de sade mamma och de är nu skyldiga mig lite drygt ett barnbidrag...